Blogg

Att så frö

Att så frö

I livets trädgård

Idag lyssnade jag på en podd där det pratades om att ”så frö” och att olika delar har olika säsonger i livet. Så, vårda, blomstra och såklart skörda. Jag kom till att tänka på hur jag ibland sår frö systematisk i rader, med jämna mellanrum, och ibland bara kastar ut dem så att de hamnar lite huller om buller i hopp om en prunkande sommaräng. Sen gäller det att vattna, rensa och förvalta såklart.

Lite så tänker jag att det är att tänka visionärt, att så frö och låta dem utvecklas till idéer, möjligheter och ny kraft. Ibland känns det som att jag sår alldeles för tidigt och få förstår vad det egentligen kommer bli. Men det är det som är styrkan i det visionära, att våga, testa och samla frökapslar som har potential.

Nu var det inte direkt en trädgårdspodd jag lyssnade på, utan snarare pepp för hur man tar sig an sitt uppdrag. Efter gick jag ut och plockade mig en bukett i trädgården och insåg följande:

  • Blodtoppen frösådde jag och det tog 4 år för den att explodera i sin blomsterprakt.
  • Solrosen är självsådd från förra årets blomning.
  • Dahliorna hade jag inte kraft till i år, men då var det någon annan som tog vid och förvaltade dem.

Så är det i processer, det går inte att förvänta sig avkastning direkt, eller ett fokus på allt samtidigt. Saker får ta tid, ibland går det av sig själv och ibland behöver någon annan ta vid.

Det var lite filosofiska tankar från livets trädgård. Ut och njut!

Love your neighbour

Love your neighbour

Den organiska företagsprocessen

I somras skulle jag beskriva mitt företag, vad jag egentligen sysslar med, för en person jag inte träffat på många år. Utåt sett kan det te sig ganska brokigt och som om det har nån sorts velighet över sig. Som att jag testat en massa olika saker och gett upp när det inte flygigt. Men, identiteten har alltid varit densamma, värderingar har alltid stått i centrum.

Istället för att skylla min föränderlighet på en osäkerhet insåg jag att det är den organiska processen som fört mig vidare. Absolut har jag fått jobba mycket med mig själv under alla år, ibland fallit ner i mörka gropar och känt nån sorts hopplöshet, men sen har jag rest mig och tagit nya tag. Dock har mitt fokus ofta varit i det praktiska, att sälja en fysisk produkt eller tjänst, men efter några år nu inser jag att det inte alls är så. Jag erbjuder tankar, känslor och värderingar. Ok, inte kan man sälja en värdering så jag ändrar mig till perspektiv. Hade jag haft en religion eller en politisk agenda i ryggen hade kanske det kunnat likställas med att erbjuda en livsåskådning, men jag tror att livet är så mycket mer än EN utstakad väg att följa. Livet, den sociala interaktion och samhället bygger på interaktionen mellan en mångfald av perspektiv.

Vad är det egentligen jag sysslar med då? Ja, jag har fortfarande svårt att koka ner det till en hisspitch, men jag är den där rollen som skaver lite, den som får dig att tänka i andra banor och lockar fram känslorna för att skapa en framåtrörelse. Alltid med medmänniskan i centrum.

Och vet ni, man får göra många olika saker, det ger perspektiv. För här sitter jag mitt i ett kreativt kaos där utforskandet och skaparkraften är det centrala, men det tar vi en annan gång.

En modig lunch med Ulrika Peyron

En modig lunch med Ulrika Peyron

Våga, gör, testa och utsätt dig

Ni vet när man kastar sig ut i det okända och så står det nån där och fångar upp en direkt. Den känslan bär jag med mig efter mitt möte med Ulrika Peyron, en lunchtimme som blev två timmars konstant pratande om, ja, allt. Redan från början halkade vi in på de där djupa sakerna i livet som absolut inte är en självklarhet att dela för en främling. Men sen delade vi också väldigt många liknande erfarenheter och tankar om livet, bland annat kreativitet och att möta sårbarheten, några av mina favoritämnen. Vi pratade mycket om vikten av det mänskliga mötet där man kan känna med alla sinnen, vilket blir en liten krock med verkligheten när lunchen behöver beställas med en app. Det är en speciell tid vi lever i och kanske är det ännu viktigare att mötas ansikte mot ansikte då.

Att samla på sådana här möten får mig att känna livet inom mig och jag blir påmind om att mod skapar möjligheter.

Vem är du?
Jag är energifylld och i behov av kreativa utlopp. Älskar kaos. Jag är en sån som knyter samman, ser samband. Jag gillar att komma in under skinnet. Jag är en språkmänniska och jag inspireras av kulturer.

Vad är mod för dig?
Mod är att våga leva i din värderade riktning. Det kan låta enkelt, men det är kanske det svåraste man kan göra pga allt som pockar på runtomkring. Mod är också att ta de svåra besluten som behövs för att leva de egna värderingarna.

Vad är din drivkraft i livet?
Nyfikenhet och kreativitet. Att alltid lära mig nya saker, så lärande.

Hur ser du på begreppet autentisk?
Det blir så mycket viktigare nu när vi har fake news och AI. Det är det mänskliga, sårbarheten. Det handlar om att våga visa sig sårbar och låta människor komma in. Att skala bort alla lager som man oundvikligen lägger på sig. Verkliga möten sker när man är autentisk. Det är en öppenhet.

Vad är framgång för dig?
När man lyckas vara sann mot sig själv. Det är lätt att lura sig själv.

Hur gör du för att landa i nuet?
För mig kommer det med skapande. Att ge sig själv lyxen att vara i ett flow, totalt koncentrerad på något. Det handlar om att ta bort alla störmoment.

Hur ser du på frihet?
Frihet är när jag kan vara mig själv, när jag står sann i mig själv.

Tack Ulrika för att du nappade på min förfrågan ut i det okända och delade med dig av dina perspektiv!

Att våga

Att våga

 

Det här blir bra

Sen flera år tillbaka sitter det en post-it lapp på min dator där det står “DET HÄR BLIR BRA!”. Det är en liten påminnelse om att våga, att satsa och kasta sig ut. Mitt skapande har handlat mycket om just det, att våga satsa. Det har tagit mig vidare, om än inte på en glasklar resa upp och framåt, men det har tillfört nya perspektiv och erbjudit vägar jag inte tidigare kände till. Ibland har det inneburit en hel del omkostnader, men jag har bara satsat pengar jag har varit beredd att “förlora”. Ibland faller det väl ut och ibland tar det lite tid att hämta upp det igen. Jag gissar att det är så spelet med investeringar fungerar.

Detta inlägg började jag visst skriva 2022, tre år senare inser jag att livet kom emellan och modet sviktade. Men jag är åter tillbaka i tankesättet om att det här blir bra. Fast nu har jag även adderat modet att gå framåt utan att veta vad som väntar. Och för första gången känner jag mig lugn och helt ok med det. Till och med förväntansfull över vad som sker när jag inte krampaktigt håller fast vid att ha kontrollen, utan helt litar på processen.

Just denna dagen började jag med att sätta mig på trappan för att samla ihop mig lite och låta solen värma mitt ansikte. Och jag tillät mig känna och lyssna inombords samtidigt som fåglarna kvittrade och humlor och bin jobbade hårt i lavendeln bredvid. Denna veckan har det varit full fokus på produktion och samtidigt har det poppat nya idéer som jag skrivit ner för att låta mogna, dock var det en tanke som blev extra stark. Jag tänkte att det måste vara dags för att ta tag i “En modig lunch” igen. Ett litet projekt som jag gjorde för en massa år sedan för att bredda mina egna perspektiv. Sagt och gjort, från tanke till handling gick det inte många minuter. För att inte börja analysera om det var en så bra idé eller inte, slängde jag snabbt ut frågan på LinkedIn och bokade några luncher direkt med människor jag inte känner.

Konceptet går ut på att våga gå utanför comfort zonen och prata om livet. Jag ställer lite frågor som jag funderat på och som jag önskar andras perspektiv på för att se hur de ser på saken. Samtalen blir otroligt utvecklande och tänk att få göra det med en människa man inte känner sedan tidigare. Här snackar vi mod och att våga.

Och vet ni, post-it lappen sitter fortfarande kvar på datorn. DET HÄR BLIR BRA!